Hej!

Nu ska jag skriva mitt sista inlägg här på bloggen innan jag förhoppningsvis somnar, i den här sängen för sista gången. De senaste dagarna har jag umgåtts mycket med kompisarna. I dag vinkade jag av Janine vid tåget och Muyan satt i mitt rum hela eftermiddagen och kvällen medan jag packade. I fredags tittade många kompisar förbi på min födelsedagsfest och efteråt åkte vi till skolans “bye bye party”, utanför stan. Trångt med folk och fransmännen som rökte, men bra musik att dansa till och en hel del männskor att se en sista gång.

I går shoppade jag det sista och åt middag med Muyan och Mei på en restaurang med utsikt mot Ste Anne. Vi kom ihåg den lilla baren i närheten vi hade besökt ofta i början, för att låna deras Internetanslutning. Men efter det att vi fick Internet hemma besökte vi aldrig mer den trevliga haltande mannen (möjligtvis gjorde jag det en gång ändå om jag tänker efter).

Jag och Muyan gick senare till Kenland bar för att träffa Janine och alla andra. Det var meningen att jag skulle ha träffat Larissa tidigare också men vi ringde henne inne på Kenland och då sa hon att hon hade sovit till kl 18 efter fest-fredagen. Hon kom ändå närmare 23:00 och vi sade hej då till varandra på bussen hem. Hon tog flyget till Finland på söndagen, men kommer tillbaka till Rennes i januari för ytterligare en termin.

Lite jobbigt är det att säga hej då till alla för sista gången (kanske) på samma gång. Men det känns bra att få komma tillbaka till Sverige nu. Jag längtar lite. Det enda jag kommer att sakna här är de underbart trevliga vännerna jag har haft här och det kommer att kännas konstigt att inte se dem mer. Frankrike är ett fint land, men det är något visst med fransmännen som jag inte har tyckt bra om, och Hong Jun (Sydkorea), som kom över i kväll och sa hej då tyckte detsamma. Man får höra negativa ord oftare från internationella studenter om fransmännen, än man får höra positiva. Jag har inte heller kommit på fler saker som tyder på att jag har anammat den franska kulturen. Jag vill inte anamma den.

Jag längtar lite till Sverige nu. Det finns så många jag har saknat. Jag kommer också att få en högre levnadsstandard. Bättre boende, friskare luft, godare vatten och djupare relationer.

Jag ska försöka hålla kontakt med dem som jag har tyckt om här och jag får väl se om jag någonsin ser dem igen. De är välkomna till min och Alexanders nya lägenhet och jag kanske kan besöka dem om de bor på ett bra avstånd.

I morgon ska jag gå igenom rummet med Monique Guesdon kl 08, och hennes son Paul kommer och säger ett sista hej då. Det blir avsked av de andra i huset också förstås. Jag ändrade min tågbiljett i dag till ett senare tåg i hopp om att Muyan tar det tåget och att vi kan åka till Paris tillsammans. Jag kommer till Paris efter lunch om allt går som det ska, och därifrån beger jag mig till min gamla bekant Charles de Gaulle, där jag stannar och kikar in tax freen några timmar och äter något smarrigt.

Jag kommer till Arlanda efter 22:00 och efter det är det oklart vart jag beger mig. Det beror nämligen på hur tidigt jag kan komma därifrån. Jag hoppas i alla fall att jag slipper stanna i Stockholm. Jag vill komma hem till E-tuna innan jag åker tillbaka till hufvudstaden för att fira julafton.

Jag har lagt upp de sista bilderna att beskåda i bildgalleriet.

Nu hoppas jag att vi ses snart igen. Det har varit trevligt att hålla kontakt med er på det här viset. Jag har haft en bra tid här i Frankrike och jag har gjort mycket roligt. Nu ska jag försöka sova.

God natt!

Joyeuses fêtes!

God jul & gott nytt år!

Bisous!

/Sara

Hej!

Nu är jag äntligen klar! Och det är mycket enklare att bo i Frankrike. Men det var väldigt stressigt den här veckan, med allt som skulle göras innan man åker hem (inte klar än) och de sista tentorna.

I går var jag och Janine och sa hej då till vår favoritlärare Det var lite sorgligt, men vi fick ta bilder! Vi stannde kvar en stund och pratade som vanligt. Jag var där även i början av veckan och snackade. Men han hade tydligen fått klagomål på att det är för många studenter uppe i hans rum hela tiden. (Tråkigt att de är så avundsjuka på skolan.) Det må vara många som är uppe och besöker honom ofta, men JAG fick hans kort. Han ska tillbaka till Manchester och Leeds till jul.

Jag hoppas att jag får träffa Janine i morgon, annars kan vi inte ses mer vi heller. En jättego’ tjej!

Jag är nyss hemkommen från Fougères och ute i köket väntar kompisar på att jag ska komma ut och visa mig, så jag måste skriva det här inlägget snabbt. Det är min födelsedag i dag ser ni! Och jag har fått många sms från Sverige (tack så mycket!) och nu ska jag fira med chokladtårta som Muyan har bakat och lite mousserande vin som jag hann köpa.

Se lite bilder från Fougères när jag hinner lägga upp dem och läs nästa inlägg när jag berättar mer om min födelsedag. Tills dess kan ni titta på mina nya bilder från julmarknaden nere på stan.

Ha det så bra!

Hej!

(Ösregnar hela tiden!) Förkylningen är inte riktigt bra än men den blir allt bättre som tur är. Jag kände mig pigg för första gången på tolv dagar i onsdags när jag hade tentan i mitt bästa ämne (International and Cross Cultural Management), vilket gjorde mig löjligt glad. Det var den bästa tajmingen! Tentan gick jättebra tror jag. Dagen därpå hade jag en tenta i Small Business Management till vilken vi hade väldigt mycket material att läsa men jag hade inget hum om vilken typ av frågor det skulle komma, mer än att det skulle vara någon typ av essäfrågor. Den tentan var lite komplicerad men jag tror att jag klarade mig bra ändå för när jag väl började besvara frågorna så kändes det lättare.

Jag har fått många förslag under de här två veckorna på hur jag ska göra med min förkylninng - exempelvis:
1) Sök upp en doktor.
2) Drick varm mjölk.
3) Drick varm mjölk med honung (då blir du frisk!)
4) Drick varmt vatten med en matsked bakpulver.
5) Drick vodka.
6) Besök en doktor.
7) Besök doktorn när du kommer hem till Sverige!
8 ) Utöva någon sport.
9) Ta en kinesisk medicin, som förvisso kanske inte fungerar på mig för att jag kommer från en annan världsdel, som har funktionen att den får en människa att somna. Sömn botar allt.
10) Sov mycket!
11) Drick inte grönt te; det är för starkt för magen.
12) Träffa en doktor (återkommande).

Hyresvärden ville hjälpa mig med sin homeopatmedicin, så hon kom lallandes med tre burkar (små provrör i olika färger) som skulle vara bra mot halsont, huvudvärk respektive förkylning. Jag ska ta tre stycken ur varje burk tre gånger om dagen och jag får inte ta i pillren med handen för då har de ingen verkan. Så jag tog en dos i går kväll, en i dag på eftermiddagen, och jag tog i pillren med fingrarna för det är inte så lätt att få upp dem från en burk och sedan lägga dem på en sked när de är stora som två mm i diameter. Dessutom kan jag ju inte svälja medicin, inte ens dessa små minitabletter, men man får inte svälja ner dem med vatten och man ska vänta med att äta eller dricka tio minuter innan och efter att man tar dem. Jag råkade bita i en och annan för det är lätt hänt när de rullar runt i munnen. Men jag tar inte homeopati på så stort allvar. Och som vanligt med alla människor som väljer att tro på något som ingen vetenskap vill ställa sig bakom, så svarar Monique Guesdon på frågan om det är bättre än “riktig medicin” att det är ett “annat slags medicin” och att hon hade valt antibiotika om det hade varit något allvarligt.

För att inte såra Monique Guesdons känslor tackade jag ja till att hon köpte sex doser annan homeopatisk medicin. Jag tänkte ta med mig det hem för jag tror att jag snart är frisk från den här förkylningen.

Det här med förkylning verkar vara betraktat som ett märkligt fenomen i övriga världen. Mei trodde att hon hade börjat bli rosslig i halsen och hostat för att hon hade käkat för mycket socker en lördag (fast att jag kanske tror att det är troligare att jag hade smittat henne lite). Dessutom tycker alla att man ska gå till doktorn (precis som om doktorn skulle kunna göra något åt saken).

Jag är så glad över att förkylningen inte hindrar mig från att plugga eller tänka längre och jag tror att jag kommer att klara tentorna nästa vecka lika bra som de två senaste jag skrev. Dock, har jag min svåraste tenta nästa vecka och det är den sista, i ämnet European Geopolitics. Jag har alltid tyckt om ämnet och jag sitter nu och läser en jätteintressant bok om hur olika länders historia och kultur påverkar deras inställning till EU. Alla länder har så olika uppfattning om EU och så olika syften med sitt EU-medlemskap. Jag ska hoppa fram till Sverige och skriva en liten sammanfattning om vad boken säger om oss:

Från att ha varit ett litet fattigt jordbruksland högt upp vid polarcirkeln har Sverige expanderat till en “superpower” på kort tid. Från 30-åriga kriget till under Karl XII regeringstid var Sverige en stormakt för att sedan falla tillbaka i glömska. Man hade inte kunskapen att utnyttja naturresurserna som funnits i landet sedan tidernas begynnelse och därför fick man locka till sig andra europeer, framförallt Wallonerna. Därför kan man säga att Sverige har integrerat sig med Europa så tidigt som på 1600-talet, men detta har de flesta svenskar glömt bort. Med Lars-Magnus Ericsson och Alfred Nobel transformerades så Sverige till ett ledande industriland. Landet har inte varit i krig sedan 200 år vilket gör att svenskarna inte förstår EU som ett fredprojekt. Neutralitetsprincipen ser svenskarna dessutom som något naturligt, och det är därför väldigt svårt för dem att acceptera att EU:s gemensamma utrikespolitik kan bidra till en gemensam militär styrka. Varje sak som motsäger neutraliteten på något sätt måste genomgående undersökas innan man tar ställning.

Sverige må vara konservativt, men är öppet för förändring om det bindrar till praktisk förbättring.

Nå, vad tycker ni! Stämmer det?

Hej! Jag är fortfarande förkyld, men febern har gått över. Hade tyvärr feber när jag gjorde min första tenta, så den tentan gick inte bra. Jag kunde inte tänka. Jag har haft två tentor till sedan dess och i morgon bitti skriver jag tentan i mitt bästa ämne - International and Cross Cultural Management. Den kommer att handla om konfliktlösning och hur man kan anpassa olika företagsstrukturer till olika kulturer bl. a. Jag hoppas verkligen att jag känner mig pigg i morgon så att jag kan prestera så bra som jag vet att jag kan i tenta-situationer. Sjukdom förstör så himla mycket och jag har ju jobbat med de här kurserna hela hösten. Måtte då inte en dum förkylning förstöra allt på en gång.

Så här ser i alla fall vår trädgård utanför huset ut i december-tider. Korten togs i söndags (7/12) och visar att det inte är särskilt kallt ute. Det är väderförändringarna, säger min hyresvärd, och tillägger att man aldrig behövde frysa i september, men behöver det nu.

Annars börjar man ju klart tänka på vad som händer när man kommer tillbaka till Sverige nu. Det finns julaftonsplaner och nyårsaftonsplaner och t.o.m. planer på att fira min födelsedag den 23/12 i stället för den riktiga dagen. Jag åker hem till Sverige den 22/12 och då har jag varit här 15 veckor. Det är bara två veckor kvar nu och snart är det dags att träffa kompisarna för sista gången och en del av dem har jag säkert redan sett för sista gången. Jag har dock fortfarande fyra tentor kvar som jag måste fokusera på - men det är jobbigt att plugga just nu. Det finns också planer på att ha en middag här hemma på min födelsedag.

När jag lämnar det här landet blir det nog jobbigast att lämna dem jag har bott ihop med så länge. Både Mei och Levan, men kanske framförallt Mei. Hon försöker planera att åka till Tyskland och Östeuropa på jullovet och Levan ska åka hem till Georgien och fira det nya året där. Jag har tillbringat så kort tid här och det gör att allting går så snabbt från det att man träffar kompisar första gången tills dess att man aldrig mer ses igen.

Usch! Jag måste nog lägga mig nu. Jag har tenta i morgon bitti. Önska mig lycka till!

Hej!

Inte så trevligt nu - halvsitter i min fåtölj/soffa/säng/bara madrasser i mitt rum och kallsvettas precis som i går. Det brukar blir så att man blir sjuk efter en hektisk vecka med lite fest, och sen kommer det sista man behöver göra enligt den kortsiktiga plan man har tvingats fokusera på just då, och så vips(!)… man slappnar av och kroppen visar sitt missnöje. Min kropp tyckte i går att jag inte skulle gå upp ur sängen på hela dagen och troligtvis att jag skulle stanna i sängen i dag också (men se, den gick inte! Jag hade två viktiga ärenden i biblioteket på morgonen).

Planen för veckan var att kunna lämna in ett individuellt arbete (1/2 den här terminen ) och att göra en grupppresentation på lördagen i Brand management. På onsdagen skulle jag också hinna med en skolfest på en klubb nere i stan som jag aldrig besökt tidigare. Kvällen var otroligt kul - men så hände det ofattbara… När jag skulle gå för att hämta min jacka i lagom tid kl 3:30 eftersom jag hade lektion dagen efter, stod det en hel skock med folk och trängdes utanför garderoben. Jag ställde mig tillsammans med dem och efter en halvtimme slutade hela festen och 2-300 andra kom och trängde sig bakom. En tjej svimmade, en kille sköt alla bakom sig så att två personer säkerligen fick hjärnskakningar. Rykten säger att en av vakterna hade sprutat pepparsprej i en spansk tjejs ögon.

Vad hade hänt?

Jo. Som när man går på restaurang så får man ett nummer när man lämnar in sin jacka eller väska i garderoben, och på så vis ska garderobiärerna hitta din jacka sen när du är trött och vill gå hem. De skrev t.o.m. numren på armarna på oss den kvällen så att man inte kunde tappa bort sitt nummer. Vad händer då, tror ni, om studenterna kommer fram till garderoben och ska hämta ut sin jacka, och jackorna inte är märkta med nummer?

Just det. Ni kan nog tänka er. Och ni kanske ska vara glada om det är så att ni är för gamla för att gå på klubb. Det tog mig tre timmar att hitta min jacka, och tröja utspridda i den stora salen efter att de till slut lyckades organisera någonting i sina små ledsna samvetstunga huvuden.

Jag gick i alla fall på alla lektioner, men sov inte mycket nästa natt heller, eftersom en omogen kille mejlat ett självdistansbefriat mejl till samtliga i sin grupp om betyget på en uppsats. Jag blev så arg, så jag kunde inte sova, men tjejerna i gruppen stöttar varandra och nu ser vi bara ner på honom i stället, utan att mejla något tillbaka.

På lördagen hade vi så gruppresentationen och jag lämnade in mitt andra individuella arbete. Och då tyckte min kropp att jag skulle slappna av och gav mig feber, som jag nog inte har haft (märkbart) på väldigt många år.

Finns det ljus? Jo, Alexander och hans bror har flyttat våra grejer till den nya lägenheten hemma i Sverige och det ska bli skönt att inte bo i korridor längre. I går torrkokade den andra tjejen här i huset pasta på gasspisen hur länge som helst och jag trodde att det var reparatörer i köket för det sprakade länge som bara den. En annan trevlig grej är att det finns trevliga människor på min skola som stöttar varandra i deppiga lägen och jag gör också min plikt. Som tack ska jag kanske få komma med på en avslutnings-drink med några utvalda.

Man kan göra väldigt stor skillnad om man hjälper och stöttar varandra och om man är snäll och artig i de flesta lägen. Det smittar av sig på åtminsteon 52-55 % av befolkningen. Det är sedan viktigt att de få människor som är otvunget snälla i alla lägen eller som ligger i underläge i en relation (som lärarna på skolan verkar göra) får komplimanger så att de inte behöver bära allt på sina egna axlar. Man måste komma ihåg det här! (Dagens visdomsord.)

Gör någon glad!

Hejsan igen allihopa!

Jessica var här mellan fredagen och onsdagen och vi hade det mycket trevligt och det var roligt att lära känna henne lite bättre. Dock började hennes tripp till Rennes med dåligt väder och att flygbolaget slarvade bort bagaget med alla lussebullarna hon hade tagit med sig till mig. Vi fick lussebullarna på söndagen, och resten av bagaget. Självklart släpade jag med henne till favvo-restaurangen, tillsammans med Larissa (i lördags), efter en heldag på stan. Hon fick även träffa andra kompisar under de här dagarna - framförallt Mei och Levan som jag bor ihop med. Mei gav som vanligt en present till gästen, på kinesiskt maner, eftersom det är så man gör när man träffar någon man tycker om, anser Mei. Det tycker jag är en mycket trevlig gest. I går åt vi väldigt goda crêpes och galletter (har inte varit imponerad tidigare av dessa traditionella maträtter) i en mysig lite hemtrevlig restaurang med gamla trappor med lutande trappsteg.

Det mina svenska gäster har sagt när de kommit hit under den här terminen och hälsat på är att det är så kallt inomhus och att vi svenskar inte är vana vid annat än 20 grader inne året runt. Det är överlag dålig boendestandard här och dessutom hade Jessica oturen att komma när vi inte hade varmvatten en dag och elementet i köket hade slutat fungera. Jag längtar lite efter ett svenskt boende, men jag är egentligen inte alls kräsen när det kommer till temporära hem.

På bilden Mei och Jessica i köket

Det finns mycket man kan klaga på när det kommer till mitt boende, men en sak är i alla fall bra, och det är att det är lungt och tyst och gångavstånd till centrum. Dessutom har majoriteten av studenterna samma låga standard här. Men det enda som betyder något är människorna man bor ihop med, och Mei och Levan gör att jag trivs bra ändå.

I övrigt hann Jessica se en hel del av stan på egen hand när hon var ute och gick i måndags medan jag var i skolan och bl a gjorde min muntliga examen i franska (som kändes bra). Hon har uppmuntrat mig att ta mig några rundor då och då runt i stan för att se mer än det jag har sett hittills.

Det har varit fest i skolan måndag-onsdag med gratis dricka och kakor och mat, och möjligheter att spela TV-spel och pingis och annat. De har t.o.m. tagit in sand så att man kan spela vollyboll inne i skolan. Fullt med girlander och dekorationer på hela bottenvåningen. (Jessica tittade in på skolan i går.) Det har även varit gratis fester på kvällarna nere på stan och i kväll ska jag gå på den sista festen. Det har tydligen varit helvilt, så jag tror att det duger gott och väl att bara gå på en av dem. Anledningen till alla fester är i korthet att associationerna på skolan tävlar om vilken association som är bäst genom att bjuda på kakor. Kakor funkar alltid!

I morgon börjar mitt sista seminarie och i dag hade jag min sista lektion (om man räknar bort dem i franska på måndag nästa vecka). Det är tentor snart! På fredag nästa vecka ska jag ha tenta i Marketing and the Internet - en kurs som jag läste för evigheter sedan känns det som. En klasskompis i den kursen som bor i Paris och tar den här kursen för att hon missade en kurs förra året, ska sova över hos mig natten till tentan.

Ha det bra! Glöm inte att kolla in nya bilder i galleriet!

Kram